Tomtenissarnas tragiska jul

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Tio små tomtar i enslig gård
decimeras vid midnattstimma.
Tionde tomten i snö sjunker ner,
blir avklippt av rävsax på mitten.
Finns, som man säger, snart inte mer.
Inkråmet rinner ur snitten.

Står där så gråa vid lagårdsvägg
nio små tomtar med lusiga skägg.
Nionde tomten får istapp i knopp
far med rasande fart genom hela hans kropp.
Livsanden snabbt för den spetsade tryter
i egna blodet nu tomtekräket flyter.
Rödare tomte väl aldrig man såg,
än den som där uti drivan låg.

Innanför dörren står gröten het.
Kring åtta små munnar det slickas.
Proppar i sig av gröten, härlig och fet
tills åttan till himlen skickas.
Av gröten han åt så att kroppen sprack.
De andra skraja som sjutton stack.
På stugans väggar och gardinernas frans
strömmar åttonde tomtens hjärnsubstans.

Sju små tomtar får syn på en katt.
Katten är hungrig och svulten.
Slukar sjuan glupskt i ett skvatt,
från tårna till luvprydda skulten.
I en springa i kattens tänder
syns ett par fingrar från tomtens händer.
Katten grubblar och tänker.
Blodet skvätter och stänker.

Istäckt är sjön där tomtar går.
De är sex nu och ingen kan simma.
Så när sjätte tomten snubblar och slår i isen ett hål,
så stundar hans sista timma.
Nedsänkt i vakens nattsvarta djup,
han får sin sista iskalla sup.
Fast från båten man hämtar haken,
finns där ingen tomte i vaken.

Fem frusna tomtar skall tända en brasa
men veden är sur och vill inte ta fyr .
Nummer fem hjälper till med en spritdränkt trasa,
men snubblar själv på elden som pyr.
Han sprattlar och skriker och bannar och svär,
tills han, som det heter, ej längre är.
En medlem mindre av tomtars ätt.
Förtärs av de andra som tomtekotlett.

Fyra små tomtar skall hugga en gran
men hittar ingen som duger.
I skogen kommer en gangster från stan
och skjuter vilt med sin Luger.
Fyran han slungar sin yxa mot skurken,
men yxan är slö och monteringen murken.
Både på långt och på nära håll,
ser fjärde tomten nu ut som ett såll.

Att slakta en gris går nu tomtar tre.
De gör det med kniv som de brukar,
men trean får kniven i ljumsken, se,
när grisen vid sticket hukar.
Han undrar ängsligt var doktorn kan vara,
och börjar uppgivet ana varthän han skall fara.
Det går ej att stoppa allt blodet som sprutar
och ännu en tomte sin livsvandring slutar.

Ur sänghalmen kliver husbonn om natten.
Hans blåsa är stinn och vill tömma sitt vatten.
Han rumlar ut och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström.
Fast det är helt visst något annat som rinner.
Andra tomten i sörjan försvinner.
Till våren med blad och kråker
blir han till gödsel på husbonns åker.

En enda tomte går runt i natten,
söker värme och mänsklig kontakt.
Känner sig hängig och ensam som katten.
Smyger sig in i stugan fast Karo är vakt.
Att husbonn sover hans hustru tror.
Men karln går till kammarn där husan bor.
Gubben är tung och husan är tyngre.
Tomten önskar att han vore yngre.
Skulle inte ha gömt sig i husans madrass.
Kläms nu ihjäl under mänskligt lass.

Midvinternattens köld är hård.
Stjärnorna gnistra och glimma
Inga tomtar finns kvar på vår gård.
De mötte sitt ödes timma.
Månen sänker sin tysta ban.
Snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken.
Endast husan är naken.

Fiskargubbe

Ända tills jag var 16 år trodde jag att tavlan som hängde i mormor och morfars hall var ett porträtt av min morfar. Han såg ut exakt så förutom skägget, men han kunde ju ha haft skägg tidigare och fiskade gjorde han.
En dag såg jag samma tavla i ett TV-program och sanningen uppdagades. Nu hänger denna tavla i min hall med en fin tavellampa ovanför. Jag tänker på min morfar varje gång jag ser den. Mina söner tror också att det är min morfar på tavlan.
Vem är han då egentligen denne fiskargubbe? Fiskargubben finns i mångs olika varianter. Enligt vissa källor har bilden danskt ursprung. Troligtvis var det konstnärerna i Skagen som målade de första fiskargubbarna med det klassiska utseendet - pipan ledigt i munnen, slitet ansikte och vitt skägg. Denna fiskargubbe är den mest kända och målades av en tysk konstnär vid namn Harry Haerendel.
Bilden är verkligen porträttlik så jag undrar om inte morfar och Harry träffades någon gång.

Juldikt

Tomten sitter i tomteköket
Struntar blankt i julestöket
Han ska ut med klappar snart
Renar och släde görs klart för start
Luvan är ny, allt är putsat och snyggt
Å, vilket julöl Tomtemor bryggt
Han ser genom rutan hur nissarna sliter
Korkar så upp sin åttonde liter
Så blir då ekipaget klart till slut
Han reser sej, rapar nöjd och går ut
Snart flyger han högt över granarnas grenar
Med van hand och känsla han styr sina renar
Det måste gå undan, ty vägen är lång
Men plötsligt så känns hans blåsa för trång
Schemat är pressat, men det får gå som det vill
Tomten är tvungen att slå en drill
Ett fabriksområde, tänk vilken tur
Han sätter ner renarna bakom en mur
Med springande steg lämnar han släden,
försvinner bland skuggorna, in under träden
Han tittar mot stjärnorna, åhh, det var toppen
Skakar förnöjsamt av sista droppen
När han kommer tillbaka är renarna väck
Kvar står bara hans julklappssäck
Han ser sig förvirrat om efter djuren
Då ser han två skyltar som sitter på muren
På den ena det står ”Securitas, Vakt”
På den andra ”De djur som här står, går till slakt”
Tomten tänker ”Otur som fan,
av alla ställen, landa på Scan!
Men det är kanske inte nån fara å färde,
för de jobbar väl inte här den 24:e.”
Det gör de, förstår han, då han hör skriken
Tomten rusar in i fabriken
På ett band ser han renarna! Å, vilken pärs:
En efter en blir de malda till färs!
Maskinen är stor, Tomten slänger vanten,
tar sats och svingar sig upp på kanten
Han tar tag om den sista renens svans
men det är blodigt och halt, han har dålig balans
Tomten träffar maskinens roterande egg
och det sista som syns är hans snövita skägg
Gläns över sjö och strand
Tomten säljs som isterband

Lucia

Lucia var ett helgon som ursprungligen levde på Sicilien i Italien. Hon dog martyrdöden den 13 December år 304. Hon hedras av den Romersk Katolska kyrkan den 13 December fast inte på samma sätt som vi firar Lucia. I dag kan hennes kvarlevor beskådas i kyrkan San Geremia i Venedig, Italien.
Det första officiella Luciafirandet i Sverige inträffade år 1927 i Stockholm. Då anordnade tidningen Stockholms Dagblad en Luciatävling där läsarna fick utse Lucia.

Lucia-sången

Natten går tunga fjät
runt gård och stuva.
Kring jord som sol´n förlät,
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus
stiger med tända ljus
Sancta Lucia, Sancta Lucia.

Natten är stor och stum.
Nu hör det svingar
i alla tysta rum
sus som av vingar.
Se, på vår tröskel står
vitklädd, med ljus i hår
Sancta Lucia, Sancta Lucia.

Mörkret skall flykta snart
ur jordens dalar.
Så hon ett underbart
ord till oss talar.
Dagen skall åter ny
stiga ur rosig sky.
Sancta Lucia, Sancta Lucia.
Text: Arvid Rosén
Musik: Teodoro Cottrau (Neapel)